En gammal bok om Jämtland

Så var det då

I Sundsjö socken bor det 384 personer år 1769. Potatis odlas med viss framgång på sina ställen i församlingen även om de har svårt att uthärda kylan.

Bräcke socken beskrivs vara annex till Räfsund. Ursprunget till namnet sägs vara obekant. Åkerbruk och boskapsskötsel är de förnämligaste näringsgrenarna. I hushållning och klädedräkt skiljer sig bräckeborna inte nämnvärt från sina grannar.

Uppgifterna kommer ur en gammal bok, som finns i min bokhylla. Det var min svärmor som en gång på 1980-talet skänkte den till mig. Boken är ett nytryck från 1912. Ursprungligen gavs den ut 1775 och ingår i ”Samlingar till en beskrivning över Norrland”. Den utgör andra och tredje samlingen, som är en beskrivning av Jämtland och Härjedalen.

Om vi fortsätter att citera ur boken så finner vi ytterligare ett annex till Revsund och det är Bodsjö socken. Kyrkan är av trä och belägen vid Boddsjön. Åkerbruk och boskapsskötsel är även här socknens säkraste näringar. Brunflo socken sägs ha en kyrka, som ”till sin första anläggning är mycket gammal” och murad av slät kalksten. En utvidgning av kyrkan påbörjades 1769, men på grund av en tvist försenades detta bygge. Rätt vackert skall det bli. Tornet är särskiljt från kyrkan, 50 alnar högt och omgivet av en prydlig kalkstensmur.

När man läser i boken får man klart för sig vilken stor roll kyrkan spelade på den tiden. De mest detaljrika beskrivningarna är oftast över kyrkorna. Det är kanske inte så underligt, Abraham Abrahamson Hülphers, som sammanställt boken, har gjort det utifrån de rapporter, som lämnades av prästerna, och för dem ligger det naturligtvis närmast till hands att skriva om kyrkorna.

Refsunds eller Räfsunds socken, båda stavningarna förekommer, sägs ha steniga åkrar, som är svåra att plöja. Rågsädet begyntes först för 40 år sedan och lyckas väl. För det mesta sås korn fast det på många ställen skadas av frost. Varma somrar ger det emellertid rikligt. Föga spannmål säljs från socknen emedan det anses mer nödigt att gömma (spara) än penningar. Av sjukdomar förekommer flen, som förmenas vara gikt, magsveda, gulsot, torrvärk och ros, men frossa är ännu obekant.

Lockne socken är annex till Brunflo och har en uråldrig kyrka med det högsta torn i landet. Detta torn skadades emellertid av ett åsknedslag 1762. Några locknebor påstår att Lockne kyrka borde vara moderkyrka eftersom den är belägen mitt i pastoratet. Locknesjön har det klaraste och hälsosammaste vatten och i Mussviken finns sju till åtta stycken djuphålor med en kvars alns diameter och vilkas djup ännu ingen kunnat utröna. Förutom dessa finns det så kallade Djuphålet med åtta alnars diameter. Emedan sjön varken stiger eller faller tror folket på orten att sjön kommunicerar med havet genom hålen. Det sägs också att på 1500-talet skall sill ha fångats i sjön. (Gissningvis är det sik som menas, den s k smälingen. Min anm.).

Det skulle föra alltför långt att i det här sammanhanget referera allt som skrivs om alla socknar i Jämtland och Härrjedalen, men vi måste förstås förutom de redan nämnda ha med några rader om dominanten Frösön och ytterligare något om Brunflo. I Brunflo är det åkerbruk och boskapsskötsel som sockenborna ägnar sig åt. Föga fiske, men mera Norriges handel. Med tanke på den härliga jordmånen skulle allmogen kunna leva gott, men bortsett från några idoga jordbrukare måste de flesta köpa säd vid torra år, ty deras åkrar är magra. Landshövdingen i Härnösand, baron Örnsköld, har på sin tid försökt motverka att dessa sockenbor under sina vinterresor besvärar medelpadsborna och ångermanlänningar med sitt tiggeri.

På Frösön finns postkontoret, det enda i Jämtland. Det ligger Västerhusbyn. Posten från Stockholm ankommer på onsdagar och avgår på torsdagar. Tre marknader hålls varje år, den 2 februari, 23 mars och 15 december. På orten kallas de Kyndermässo-, Gregoeri- och Karis-marknaderna. Gregori är märkligast, den är känd under namnet Jämt-Mötet. 1764 inrättades en fjärde marknad, en boskapsmarknad den 15 oktober. Kyrkan av sten är mycket gammal. Den hade ett ansenligt torn, som nedtogs 1768 för en tillämnad utbyggnad.

Frösö socken beskrivs som märkvärdig framför landskapets övriga socknar i flera avseenden. Det är dess centrala belägenhet, de allmänna inrättningarna, den största samlingsplatsen och ett behagligt utseende som gör detta. Cronstads eller Frösö skans ligger här liksom trivial-skolan. Vid den senare undervisas årligen 80-90 ungdomar. Väderspåmän är Oviksfjällen och Åreskutan och de andra fjälltoppar som kan ses från Frösön. När tjocka moln om morgnarna ses över fjällen väntas nederbörd, men då de (topparna) visa sig med klar himmel blir det mestadels en vacker dag särskilt när det blåser från samma trakt.

Det känns nästan konstigt att läsa en bok om socknarna i Jämtland utan att Östersund nämns med ett ord. Ändå blev ju Östersund stad så snart som elva år efter bokens tryckning.

En gammal bok om Jämtland (.pdf)

12. december 2014 av Bengt Mattsson
Kategorier: Berättelser | Kommentarer inaktiverade för En gammal bok om Jämtland